gysinge

I den nya byggnadsvårdsserien på TV citerade programledaren idén bakom Gysinge. Flera har hört av sig och frågat:
-Vad va´re egentligen hon sa?
Här kommer the true story för dig som eventuellt missade logiken i  tankegången bakom företagsidén.

När Peter Wennberg och jag startade Gysinge 1990 bottnade det i första hand i samma drivkraft som de flesta känner när de startar eget: Vi hade kommit på en idé som vi ville frälsa världen med. Vår idé hette: Byggnadsvård! Följt av minst två utropstecken!
Efter att själva ha sprungit färghandel in och järnhandel ut i dryga femtontal år och letat spännpapp, linoljefärg, klippspik, fönsterbeslag och andra produkter för att underhålla våra privata gamla hus, kände vi att vi nått vägs ände. Att ständigt von oben bli bemött med svaret:
-Nej, sådant finns det ingen efterfrågan på (sagt till den kund som just står och frågar efter det!). Eller, i de få fall expediten verkligen förstod vad vi sökte:
-Nej, sådant tillverkas inte längre.

Att svara en kund på det sättet och att ha den inställningen, gör att man som kund antingen bara ger upp och åker hem med den gängse släpvagnen fylld med tråkig renoveringsgips och falska "allmogefoder". Eller så blir man, som vi blev, heligt förbannade och tänkte:

- Det måste väl i all sin dar finnas många fler än vi som vill kunna köpa TRADITIONELLA byggnadsmaterial?! Och som söker efter de gamla alternativen att bygga?!

När vi så småningom skulle presentera vår företagsidé för banken frågade den vänlige bankdirektören (samma tålmodiga vänlighet som man brukar bemöta en idiot med):
- Och hur har ni då formulerat er företagsidé?
Vi hade förstås inte i ORD formulerat någon företagsidé, men Peter och jag föll som vanligt varandra i talet, ungefär som Piff och Puff på julafton. Och i stundens kalabalik över att vara så dåligt förberedda, kläckte vi Sveriges då förmodligen originellaste företagsidé:
- Vi skall sälja sådant som inte längre tillverkas till folk som inte vill ha.
- Jaha, svarade bankdirektören, med samma tillkämpade lugn, och nu med en ännu större portion ironi i rösten.
- Och var tänker ni då bedriva denna lukrativa verksamhet?
- I Gysinge, svarade vi.
- Och hur många invånare har Gysinge då, fortsatte bankchefen utfrågningen av de båda idioterna.
- Runt 160, svarade vi. Och plötsligt insåg vi vart han ville komma
Men under samtalets gång hade bankdirektören också vaknat för vad det var för två kufar som satt på andra sidan hans nya skrivbord. De här två grabbarna kommer inte att ge sig, såg han ut att tänka, och ger inte jag dem något lån, så går de förmodligen vidare till nästa bank. Och tänk om de kommer att lyckas där! Vi fick alltså vårt lån och starten av Sveriges första byggnadsvårdscentrum var ett faktum.

Göran Gudmundsson
Juni 2006