gysinge

Många tycker det är krångligt med limfärg. Dels för att man själv måste röra ihop den, dels för att den blir blaskig och rinnig i konsistensen. Och så är det det där med att limfärg kräver en spärrgrund av linoljefärg. Det brukar kännas extra drygt och krångligt.

Men redan den första kunden på matt linoljefärg knäckte koden. Vi hade nämligen rekommenderat honom att använda matt linoljefärg istället för vanlig, just som grundfärg i ett limfärgstak. Han skulle gå hem och pröva.

Tillbaka till vår butik i Gysinge några veckor senare, frågade jag honom om det var dags att handla ingredienser till limfärgen nu.
- Varför det, frågade han, uppenbarligen jättestolt över något som jag inte fattade på en gång. Jag strök den matta linoljefärgen en gång till istället. Och kontrollanten sa att hon aldrig sett ett så fint limfärgstak förut. (Huset visade sig vara byggnadsminne). Snart kan vi starta en fanklubb för Gysinges matta linoljefärg. I den ingår alla stolta ägare till nymålade innertak.

I klubben finns också de som målat på grålumppapp med matt linoljefärg i de vackraste terrarosa och kimröksgrå kulörer. Bland medlemmarna finns även en fastighetsägare som målat alla snickerier i hela sitt hus med matt linoljefärg.

- Ingen färg döljer gamla skador så bra, säger han. Man behöver inte ens slipa ner den gamla färgen. Och vad gör det att färgen är matt? Jag tycker det är mycket snyggare. Sist men inte minst finns där en hoper antikskojare i klubben. De har kommit på att om man målar en avlutad möbel med matt linoljefärg i rätt kulör, nöter färgen med stålull och slutligen smutsar ner den med lite grön umbralasyr. Ja då blir plötsligt möbeln originalmålad igen!Undrens tid är inte förbi.

Göran Gudmundsson
nov 2004

Bilden: En tråkigt avlutad dörr från 1700-talet har här fått sin originalfärg återskapad, Gysinges allmogeblå linoljefärg blandad med 50% vitt. Som slutfinish har dörren patinerats med en strykning med grön umbralasyr. Fodret är nytillverkat och spikat med Gysinges handsmidda spik. Recepten finns också i Gysinges Handbok No 8.