gysinge

En av sommarens mest hektiska dagar i Gysinge hade min kollega Tommy och jag beslutat att ändå åka hem i normal tid, trots att tillströmningen av besökare aldrig tycktes mattas av. Men vi visste att vi hade full personalstyrka i butiken, så det skulle nog klara sig. Tommy ville bara först springa ner i butiken och se att allting var OK innan vi åkte, sa han. Men han kom aldrig tillbaka. Jag väntade. Och väntade. Och till sist lämnade jag också kontoret - för att leta reda på honom. Och möttes av världens propp av besökare i entrén. Hur mycket folk som helst! Tre expediter i kassan, jättelång kö och Tommy försvunnen med en kund, upplystes jag om.

Vad gör jag, tänkte jag. Vad kan jag bäst bidra med i detta kaos? Jo bäst nytta gör jag nog genom att hjälpa dem som bara går och undrar vad de ska handla. Helt enkelt vanlig rådgivning. Sagt och gjort.

I dörröppningen mellan butiken och det så kallade målerirummet stod en man i yngre medelåldern. Definitivt stod han i vägen för strömmen av besökare och bara stirrade rakt ut i luften.

- Du behöver hjälp, sa jag. I ärlighetens namn, mer påstod än frågade, för jag ville få fart på killen så att han åtminstone flyttade på sig, så att andra kunde ta sig fram.
- Nej tack, svarade han kort, men vänligt.
Jo men, fortsatte jag. Du står vid färgerna. Du har förmodligen någon färgfråga på lut? Eller hur? Killen stod likafullt kvar.
- Nej tack.
Plötsligt ser jag att han har hörapparat. En diskret liten ”telefonsladd” ringlar sig ner från ena örat in under skjortkragen. Killen är alltså gravt hörselskadad. Detta förklarar allt. Hans intensiva blick betydde förstås också att han läste mig på läpparna och det faktum att han inte ville ha hjälp betydde att han har svårt att tala, eftersom han troligen var i det närmaste döv. Men hans ”nej tack” lät ju ändå så klart och tydligt? Konstigt.

Då lutar sig en av mina anställda fram från kassadisken och viskar diskret - med inte så lite ironi i rösten:
- Göran, det finns två livvakter till i butiken. Bara om du vill veta?

Hoppsan. Hade jag gjort bort mig nu igen? Nej då. Livvakten log och sa att det var OK.

Till saken. Ponera nu att livvakten ändå hade haft ett problem med valet av färg till sitt hus. Ponera att han, liksom som sin uppdragsgivare, behövde ett bollplank, för att en stund stöta och blöta sina tankar om valet av kulör och färgkvalitet. Då är vi alltid redo i Gysinge. Dels finns alltid butiken med sin kunniga personal, men det finns också möjlighet att beställa tid för en extra djupgående rådgivning. En kvart är alltid gratis. Vill man ha mer tid så börjar det däremot kosta. Vill du ha med oss hem för att titta på plats, så är det också möjligt. Läs mer om alla dessa tjänster under ”Gysinge Konsult” här på hemsidan.

Och nu undrar du förstås vem livvakterna egentligen vaktade? En av våra trogna kunder förstås, men vi avslöjar förstås inte vem. Samma sak gäller för dig. Diskretion är hederssak för oss. Det kanske kan vara bra att veta inför din egen mer djupgående rådgivning med Gysinge Konsult.

Göran Gudmundsson
augusti 2006