Dags att köpa torp!

Fritidshusägarna är våra nya mjölkkossor. De riktiga korna är förresten borta. Om nu inte sommartorparna håller landskapet öppet, så hjälper de i alla fall till att hålla butikerna öppna. Byggvaruhusen hade till exempel lördagsstängt förut på somrarna. Nu väller fritidshusägarna in.  Byggsemestern har ersatts av torparboomen. Affärsmännen tjänar på sommargästerna. Bygden tjänar på dem. Görs renoveringarna med känsla tjänar även husen på dem också. Renoveringarna har tack och lov blivit betydligt varsammare på senare år.

Vi i Sverige är överlag skonade från negativ turism. Visst vet vi att turister kan ta över.  Men om du skulle råka uppleva till exempel Båstad och Torekov som etnisk rensning, då borde du se Provence! Där har ”sommartorparna” verkligen tagit över. Allt! De allra läckraste byar och småstäder som klättrar likt sandstensfärgade borgar uppför bergssluttningarna har dött turistdöden. Kommer du dit ”off season” är allt absolut stiltje. Så spöklikt tomt att man kan tro att hela befolkningen gått i graven. Men befolkningen är hemma i Hamburg, i Amsterdam och i Frankfurt. Inte ens en fransk byracka sniffar runt i de numera totalsanerade gränderna.

Vad hände? Jo, byn var ju så bedövande vacker och genuin att Turisten inte kunde motstå att köpa sig ett hus där. Nästa turist tänkte samma sak. Och nästa. Och ändå nästa var en granne hemifrån Groningen, som också föll pladask.  Med tiden blev huspriserna så höga att ingen på orten längre hade råd att konkurrera med utlänningarna. Barnfamiljerna blev tvingade att flytta till tätorten. Skolan las ner för att barnantalet sjönk. Bagaren stängde för att befolkningsunderlaget vek. Slaktaren bytte jobb. Matmarknaden på torget blev olönsam. Och plötsligt var allt vardagsliv borta. Kvar var bara utsikten. Och två veckor om året, grannarna från Groningen.

När lokalbefolkningen trängs undan hjälper det inte att hur mycket pengar turisterna spenderar på sina hus. För pengarna hamnar inte längre i lokala fickor. Det finns inte längre någon bygghandel kvar. Inte heller några hantverkare. Bageriet har blivit souvenirbutik och i slakteriet säljer man lavendelpåsar och speldosor med cikadasång. Till slut kommer även turisterna att tröttna. De kvalitéer som en gång drog dem hit är ju i stort sett borta. Byn byts ut, fönster för fönster, och börjar mer och mer likna en Märklinbyggsats. Och hur exotiskt kan det kännas att sitta på café på kvällarna och titta på tyskar som spelar boule?

I Provence kan man alltså göra en kulturinsats bara genom att ta in på hotell istället för att köpa sig ett hus. I det glesbefolkade Sverige är problemet ofta det motsatta. Här har många stannat kvar på landet, men byggt sig nya villor och lämnat ”torpen” åt sitt öde. Alltför många hus står tomma. Ut alltså och jaga sommarhus i vårsolen! Gör en insats för byggnadskulturen! Bli en byggnadsvårdare i sommar du också!

Göran Gudmundsson
DN Bostad 13.4.2007