Görans hörna - Den glade kakelugnsmakaren i San Remo
En dag ringde telefonen i Gysinge och en käck amerikansktalande man ville ställa några frågor om vår kakelugn. Det visade sig att han bodde i New York och just satt och tittade i vår handbok. Nu undrade han bara om det inte gick att placera ugnen mitt på golvet istället för mot vägg och i så fall om det skulle se väldigt konstigt ut. Jag svarade att i så fall skulle han behöva beställa kakel även till baksidan och benställningen är ju klart tänkt bara för framsidan och bla bla bla.
- Thank you very much, then I´ll think about it, svarade mannen artigt, trots det negativa beskedet.
Och jag insåg, lite lättad om jag får vara ärlig, att honom får vi inte höra mer ifrån.
Men tro det eller inte, tio minuter senare ringer han igen. Nu hade han bestämt sig. Amerikaner! Han vill ändå ha kakelugnen. Shit, tänkte jag, speciellt med en viss färgleverans till Denver, Colorado i färskt minne. Vi trodde nämligen att vi skickat rödockra slamfärg till kunden, men den amerikanska polisen var övertygad om att vi skickat en hel pall med antrax. Och den byråkrati som följde efter det "avslöjandet", ja det kan ni själva tänka er.
- But I hope it´s not for New York? Säger jag då skämtsamt med små, men rätt många svettdroppar i pannan.
- O no, svarar mannen glatt, som nu lät som en bästa amerikanska kompis. It´s for Italy this time! For San Remo. For my summer house.
Klart skönt ändå, tänkte jag. EU har ju sina fördelar. San Remo är definitivt en mer praktisk adress på en fraktsedel än New York. Till och med enklare än Oslo om jag nu får utveckla problemet med frakter utanför EU.
- But there is one condition, säger nu min nyvunne vän. I want a macon to go with it. Italians can´t even spell to "kakelugn", skämtar han. Could you fix that as well, undrar han.
Själv förlorade jag mig för en halv sekund i tankarna på den där rika amerikanskan som för rätt många år sedan köpte en Kristustorso av en europeisk antikhandlare? För en förmögenhet! Osedd och på postorder! Och som sen skickade tillbaka den för att, som det stod i reklamationen, "Jesus saknar både armar och ben". Skulle vi nu få tillbaka en kakelugn för att den saknade skorsten? Fasa!
- Well certainly, svarade jag, lika stöddigt som om vi brukade skicka kakelugnsmakare till San Remo, om inte dagligen, så i alla fall ett par gånger i veckan.
Sagt och gjort. En telefonsignal till kakelungnsmakaren, som jag nu plötsligt insåg att ju träffade i Florens för några år sedan när han var där för att läsa italienska! Vilken flax!
- Absolut, svarade vår unge kakelugnsmakare direkt. Ja, jag åker mer än gärna!
Kakelugnsmakaren drog iväg. Parliamo italiano, men oj vad tyst det blev första tiden. Sen började rapporterna dugga från den lilla bergsbyn. Dag efter dag. Vecka efter vecka.
- Fantastiskt trevlig kund! Otrolig mat! Finaste huset i stan! Milsvid utsikt! Och nu vill han att jag skall komma tillbaka till jul och lära honom elda i kakelugnen, var det sista jag hörde från kakelugnsmakaren innan han försvann in i en dimma av lerbruk och osso bucco. De hänförande bilderna åt nästan upp batteriet i mobilen. Det underbara huset, den vidunderliga utsikten, till och med kom det bilder på lunchmenyerna, ofta i samma ögonblick som jag själv öppnade min torftiga matlåda i Gysinge.
- Jag skall också bli kakelugnsmakare, bestämde jag mig. I Italien!
På lagret hos Gysinges kakelugnstillverkare ligger nu därför ett par nytillverkade gröna 1700-talskakelugnar! Omedelbar leverans utlovas! Men den här gången kommer vi TVÅ . En yngre kakelugnsmakare och en äldre hantlangare. Generös rabatt utlovas till kundadresser i Sydfrankrike och Italien! Ring bara så kommer vi!
- Arrivederci!
Gysinge 19 april 2010
PS. Du missar väl inte 1 maj i Gysinge?!
Tema: Kakelugnar, järnspisar och isolering. Läs mer på Nytt från Gysinge
« Gå tillbaka
