Görans hörna - Byggnadsvård i kök och badrum.

Egentligen fanns det vare sig toalett, badrum eller kök i svenska hem före sekelskiftet 1900. I alla fall inte i modern bemärkelse. Man ”åt inne och sket ute”. Utan minsta krusidull. Den osannolika rekvisita vi omger oss med idag i de tempelliknande rum som vi byggt för dessa behov, skulle man inte ens i sin vildaste fantasi kunnat drömma om då.

Köken skiljde sig från andra rum i stort sett bara genom en järnspis. I övrigt bestod inredningen av några lösa skåp och en fristående arbetsbänk, eller ett bord att ställa diskbaljan på. Även i burgna bostäder var köken chockerande gammaldags. I bjärt kontrast mot lull-lullet på andra sidan väggen, där herrskapet frasade runt bland antimakasser och spretande påfågelfjädrar. Först mot sekelskiftet 1900 kan man börja tala om riktiga kök och riktig köksinredning. För de rika förstås. Övriga fick vänta ytterligare 20-30 år.

Medelsvenssons toalett, på landsbygden liksom i stan, var ett torrdass runt knuten och tvättade sig gjorde man – när man gjorde det – i köket. Många svenskar gjorde så sent som på 1950-talet sin hygieniska debut i en enkel zinkbalja på köksgolvet, i kronologisk ordning efter sina syskon. Äldst först, yngst sist. I samma vatten! Mamma och pappa sattt på utedasset och skrynklade sidorna ur Rekord-Magasinet, ja ni förstår till vad. Vilken utveckling vi upplevt på bara 50 år!

Idag är planering av kök och badrum ett par av de vanligaste byggnadsvårdsfrågorna: Hur bygger man kök och badrum så att det passar till ett gammalt hus? Den som har ett riktigt gammalt hus och vill bygga ett nytt kök eller badrum tycker jag varken bör snegla på1700- eller 1800-talet, eftersom fenomenet inte ens fanns då. Inte heller bör man välja skruvat och överdesignat 2000-tal. Båda varianterna blir lika fel. Ni kanske har sett lägenhetsannonserna? De där som talar om välbevarade stucktak, fungerande kakelugnar och parkettgolv från tiden – och så en bild på det nya köket, som mer ger en känsla av ett sjukhuslaboratorium, eller en toalett på Arlanda, än en plats där man kan laga mat tillsammans, äta och – trivas!

Vi borde kanske istället ha 1900-talet som förebild, då dessa funktioner uppfanns? Man bör kanske till och med se efter vad man redan har? Vad som finns kvar i huset. Så man inte kastar ut barnet med badvattnet. I många gamla hus finns det ofta inredning kvar som kan återanvändas och renoveras. Sunkigt, ja visst. Men sanitetsporslin kan bli fräscht igen. Gamla tvättställ kan remaljeras. Badkar likaså. En gammal diskbänk är nästan alltid av bättre kvalitet än en ny. Och så vidare. Allt behöver inte ens vara ”från tiden”. 1930-tal är fortfarande mycket roligare (och äldre!) än någon av alla dessa nya kopior i ”gammelstil”. Och har det redan suttit i huset är det dessutom i någon mening ”original”. I vilket annat sammanhang skulle man nöja sig med en svindyr kopia om man kunde få ett original gratis? Jag bara frågar.

Göran Gudmundsson
DN Bostad 23 februari 2007

« Gå tillbaka